Allt är okej.

Jag är dålig på att låta saker och ting ta tid. Om jag mår dåligt så vill jag att det ska gå över på en gång, försöker trycka bort alla jobbiga känslor så att jag kan få vara glad igen. Problemet är ju bara att jag inte blir glad igen, jag blir bara avstängd och likgiltig. Till mig själv, till saker jag annars tycker är kul och mott människor jag bryr mig om. 
 
Jag har valt att inte skriva om det senaste halvåret/året mer än jag gjorde i början av den här processen. Jag skrev om det men ångrade mig sedan och tog bort allt. 
 
Men. Jag har hur som helst lärt mig att jag har en hel del "issues" som jag inte tagit tag i. Jag är livrädd för ensamhet, och jag har sjuk separationsångest när det gäller allt. Jag gråter när jag ska sälja en jacka för att den jackan för en massa minnen med sig, typ. 
 
Jag har otroligt svårt att släppa taget om folk och fä och något jag knappt kan hantera är när jag märker att folk släpper taget om mig. Jag känner mig så otroligt otillräcklig av det. Jag känner mig utbytt, sämre och dålig. Egentligen förstår jag ju att allt sitter i mitt huvud. Men det är inte alltid så lätt att komma ihåg när jag är nere i det tänket. 
 
Hur som helst. Kände för att ventilera lite. Har lärt mig en del idag. Var ledsen och grät hela förmiddagen, men tog mig ändå till gymmet och träffade världens bästa tränare som pratade vett i mig och nu efteråt känns det bättre. Det känns inte bra, och det är okej. Men det känns bättre. Och det kommer att kännas sämre någon gång i framtiden, och då är det också okej. Allt som känns är okej. Att känna och att bearbeta är alltid okej. 
Fello

<3 tusen kramar från andra sidan jorden!

Svar: <3
MoaLee Hassle