Existensminimum å lureri

Livet utan pengars går än så länge bra. Hur bra det nu kan gå att leva på typ existensminimum. Skoja.

Har lagat 21 matlådor (kanske har nämnt det förr men då är det värt att nämna igen.), tagit upp cykeln till Stockholm, börjat cykla till jobbet (haha en gång.) å lägger varje krona som blir "över" på alkohol. Skoja igen.

Idag tog morbror Brian med oss ut å sprang. Han sa "En mil, det blir kul!" Å vi sa "okej!" Å märkte efter 1 mil å flera hundra meter att han lurat oss.

Nej, det är inte tårar. Det är blod. Och lite tårar. Blev så sur när jag insåg att de va 2 km kvar när jag trodde att jag var klar. Obs att tempot kanske va lite slow men vi sprang i lera, på rötter å små stigar. Ibland även i kohagar. Det var härligt att ha det gjort! Å min fåniga kommentar på löppassen i runkeeper skyller jag på endorfiner, hormoner å annat tjafs hehe.
MEN SE SÅ GLAD EN VA EFTERÅT????!

Nu ska vi släcka å sova med den här insekten. Puss!

Hans

Bra jobbat tjejjen! Stolt Pappa