Största delmålet avklarat!

 
 
Igår, 29 oktober, nådde jag ett av de största målen jag haft med hela den här cirkusen. Jag skickade in en ansökan till Juilliard School i New York. Jag är helt och hållet slut i huvudet idag, både tom och upprymd. Hjälp vad jag har lärt mig mycket grejer!?!
 
Nu ska jag bara hålla tummarna för att dom gillar mina monologer och vill veta mer om mig. TÄNK om jag får komma på audition i Januari???????? Tänk!! *ser framför mig hur dom ba WOW! NYA INGRID BERGMAN E HÄÄÄÄRA! å jag ba: :)))))*...
 
Oavsett vad som händer nu, är jag så otroligt glad över att jag har gjort allt det här. Vilken grej ju. Ska försöka smälta lite, och sen fortsätta skicka ansökningar till andra skolor under dagen. Det är ett jäkla jobb att ens skicka in själv ansökningarna, trots att jag i princip har allt material färdigt. Igår hann jag med två skolor, och en massa förberedelser inför några till. 
 
Så... Idag hinner jag nog med 5 till???? heheheh. Jag återkommer om det. Men hur som helst. Wow. 
 
 
 
 
 
Har så otroligt mycket bilder på mig själv efter allt det här. Måste faktiskt erkänna att det var riktigt svårt att se mig själv på film/bild i början. Men nu känns det inte alls jobbigt??? Har liksom blivit lite kompis med hur jag ser ut?? Efter 23 år i livet kanske det ändå var dags???
 
Får väl försöka portionera ut allt successivt här på bloggen så att ni får se hur *härlig* jag är! 
 
Puss!

Essäjävel

Jaha, nähä, jag håller ju på att stressa sönder varenda cell och allt det som gör mig till en levande varelse pga dessa satans essäer. Ena stunden njuter jag verkligen av att skriva, när det är fritt och kul. Andra stunden får jag kramp från hjärnan ut i fingerspetsarna och kan knappt ens läsa vad det står på datorskärmen. Jag har suttit och bläddrat upp och ner i mitt dokument med text de senaste tre timmarna. 
 
En bild som inte alls hör hit, men det blev stundens Happy-Place.
 
Kom förresten på att jag inte berättat för er vilka skolor jag ska söka. Vet ni varför? För inte ens det har jag hunnit bestämma ännu. Ska avslöja när allt är inskickat och klart. 
 
Det är så underbart att det inte är lång tid kvar nu. Samtidigt läskigt att jag snart kommer få veta vart allt det här kommer leda. Jag vill så gärna gärna att det här går vägen. Det sista jag sa till Petter innan jag somnade igår var "jag vill det här så mycket:')" och nu när jag skriver det här, i bloggen alltså, så har jag helt saltrandiga kinder av allt gråt. Haha.
 
(Ja, jag har ju passande nog PMS och halv-feber denna final-vecka till ära, så känslorna leker bergochdalbana med mig. Kul.) 
 
Nu ska jag ge upp för idag. Har strukturerat upp lite mer i mitt dokument, så får jag fortsätta imorgon. Jag längtar till sängen och har gjort det sen jag vaknade i den i morse. Samtidigt är det faktiskt en liten sjuk jävel i mig som faktiskt vill sitta uppe hela natten och skriva, för det är så roligt. Den jäveln längtar till imorgon för att få fortsätta skriva. Ska välkomna den lillen imorrn. Nu måste jag sova.
 
Puss.
 

Monologerna är klara!

Är på Björnåsen! Har jobbat i skola onsdag och torsdag den här veckan, lärde bl.a. barnen hur en skriver stödord. Kuriosa - har aldrig haft användning för stödord??????? Jaja.
 
Men... viktigast av kanske allt är kanske att jag är klar med monologerna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Alltså det är så otroligt skönt. Äntligen äntligen äntligen. 
 
Nu ska jag bara bestämma mig en gång för alla vilka skolor jag faktiskt ska söka till, skriva essäer till varje skola, håva in mina referenser och sist men inte minst, göra en presentationsvideo om mig själv till alla skolor. En video där jag säger typ "Hi my name is MoaLee Hassle and I'm applying for the BFA (...) These are my three monologues. Enjoy! (?)" typ. Har lite mer än en vecka på mig nu... 
 
Önska mig lycka till!
 

Min landet-outfit; pappas tröja, några lökiga gamla leggings och mina skor som jag hade på avslutningen i nian. Petter skrattar, men jag vägrar slänga! Tänk om dom blir trendiga igen??? Kanske när mina barn ska gå ut nian ju?:))))))
 
Här sitter jag och ska spela in min svenska monolog. Den har varit den absolut svåraste nånsin. De andra två har varit klara i typ två veckor, men den svenska "helkroppsmonologen" har varit riktigt svår faktiskt och har krävt mycket mycket arbete, analysering och genomgångar. Är så glad över att den äntligen är klar! 
 
Jag har inte riktigt haft varken tid eller lust att skriva här eftersom jag hamnat lite efter i min planering och velat lägga all tid på det som behöver göras. 
 
Jag skulle också vilja tacka en älskad människa för tålamodet med mig under inspelningarna av den svenska monologen, och det är Petter. Jag har haft sönder vår aloevera-kaktus, kastat den i golvet precis efter att Petter städat hela lägenheten. Jag har gormat, gråtit, försökt igen, gnällt, gråtit, övat och kämpat och han har orkar med mig?? Petter for president.
 
 
 
Kommer ha en tacklista lång som star wars-eftertexterna när allt det här är över (Pappa, mamma, Monica m.m.) men det får jag ta då. 
 
Nu ska jag välja skolor!!! Lite pirrigt det med faktiskt.