Essäjävel

Jaha, nähä, jag håller ju på att stressa sönder varenda cell och allt det som gör mig till en levande varelse pga dessa satans essäer. Ena stunden njuter jag verkligen av att skriva, när det är fritt och kul. Andra stunden får jag kramp från hjärnan ut i fingerspetsarna och kan knappt ens läsa vad det står på datorskärmen. Jag har suttit och bläddrat upp och ner i mitt dokument med text de senaste tre timmarna. 
 
En bild som inte alls hör hit, men det blev stundens Happy-Place.
 
Kom förresten på att jag inte berättat för er vilka skolor jag ska söka. Vet ni varför? För inte ens det har jag hunnit bestämma ännu. Ska avslöja när allt är inskickat och klart. 
 
Det är så underbart att det inte är lång tid kvar nu. Samtidigt läskigt att jag snart kommer få veta vart allt det här kommer leda. Jag vill så gärna gärna att det här går vägen. Det sista jag sa till Petter innan jag somnade igår var "jag vill det här så mycket:')" och nu när jag skriver det här, i bloggen alltså, så har jag helt saltrandiga kinder av allt gråt. Haha.
 
(Ja, jag har ju passande nog PMS och halv-feber denna final-vecka till ära, så känslorna leker bergochdalbana med mig. Kul.) 
 
Nu ska jag ge upp för idag. Har strukturerat upp lite mer i mitt dokument, så får jag fortsätta imorgon. Jag längtar till sängen och har gjort det sen jag vaknade i den i morse. Samtidigt är det faktiskt en liten sjuk jävel i mig som faktiskt vill sitta uppe hela natten och skriva, för det är så roligt. Den jäveln längtar till imorgon för att få fortsätta skriva. Ska välkomna den lillen imorrn. Nu måste jag sova.
 
Puss.