Westworld och ev snart klar????

 
Ah, såhär gla va jag när vi spelade in den svenska monologen häromdagen. Imorgon ska jag göra nya försök, sen jävlar!!!! kanske jag är klar!!!??? Då ska jag bara leta referenser, skriva essays och skicka in alla ansökningar, samt betala alla ansökningsavgifter m.m. :)))))) Kommer va så fattig, trött och glad när november är över. :'))))
 
Brände lönen på en utekväll och för mycket shopping igår men yolo. Sparade in allt på svarttaxin hem som körde Skanstull --> Fruängen --> Svedmyra och vi betalade ingenting (och även på att lämna tillbaka de mesta av min shopping.......). Nu vet ni det!
 
Ikväll ska jag och Petter börja kolla på Westworld, som alla pratar om. Ska bli spännande! Puss!
 
 

Hellre många bilder på mig än inga bilder alls?

I måndags repade jag med Monkan heela dagen. Det var riktigt pirrigt faktiskt; att stå framför henne och agera. Vi försökte oss också på några sånna där typiskt roliga övningar för att slappna av och släppa alla spärrar. Jag kunde inte sluta tänka på hur allt såg ut utifrån, typ om Petter skulle ha suttit och tittat på och hur roligt han skulle ha åt allt vi gjorde och hur vi lät. Det var svårt, men sjukt roligt. Länge sen jag skrattade så mycket.
 
Photoboooooothi
 
Monica satte på mig röda, höga, glansiga stövletter som hon brukade ha på sig när hon revyade, sen ruffsade hon till mitt hår och bad mig leverera. Skoj! På kvällen sen åkte jag och Petter ner till duveholmshallen och spelade handboll med Petters gamla lag. 
 
Jaja. I tisdags hade jag en riktig vilodag bara för första gången sen jag satte igång med den här cirkusen. I onsdags jobbade jag som gympalärare (så kul!), igår var jag hemma och fick hjälp av Petter att spela in ännu en version av den svenska monologen, vilket slutade med ett totalt breakdown. Varje gång som jag kände att det verkligen gick bra, att det bara flöt på, så glömde jag någon liiiiten liten replik som sabbade allt och jag fick börja om. Så frustrerande.
 
Borde egentligen göra en video av alla små utbrott också. Den här gången fick jag nämligen på film när jag brast ut i totalt gapskrik, knögglade ihop mitt manus och bet sönder det....... Kom under tiden på att det var mitt enda manus, och att jag inte har någon backup av det på datorn. Så bra. Vi cyklade i alla fall till slut bort till rackethallen och körde lite badminton med en klasskompis till Petter och hennes kille. Slutet gott, allting gott. 
 



Idag däremot gick det mycket bättre. Trots mina många utbrott igår orkade Pettsson med att hjälpa mig idag också. Vi försöker få till en riktigt bra version av Hazel-monologen. Jag skulle så gärna vilja skicka in denna till alla skolor i svartvitt, men vet inte om det är tillåtet?????
 
Så otroligt mycket filmer och bilder på mig i min datorn atm. Men jag läste att min kompis Maja hatar bloggar utan bilder, så hellre många bilder på mig än inga bilder alls då. 
 
Nu ska jag kolla igenom allt vi filmat dessa två dagar och se om jag lyckats leverera något bra. Sen ska jag fortsätta mitt jobbpass på Operan. Jobbar till 22.30 ikväll, sen äre HÄLG. Puss!

Börja repa

Det är måndag och jag är på tåget på väg till Katrineholm. Det har blivit dags att börja repa och som min coach har jag bästa faster Monica, som själv är skådespelerska och har pysslat med teater i alla år. Nästnästa helg, eller närmare bestämt den 6 november, ska jag spela upp mina tre monologer för familjen och några vänner. Är så himla nervös inför det. Är till och med nervös inför idag, när jag bara ska öva tillsammans med Monkan. 
 
Det känns roligt att det börjar dra ihop sig att skicka in ansökningarna och jag är så spänd att invänta alla svar. Mitt intellekt säger att jag bara är glad att jag har gjort det jag gjort och det jag gör under den här hösten. Kommer ju ha nytta av det här oavsett, och om jag ens får komma på en audition är det otroligt! 
 
Men... än så länge är jag inte så ödmjuk rent känslomässigt, utan har som mål att komma in överallt. Det måste vara målsättningen. Sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna eller hur en brukar säga...
 
Nu ska jag tjilla lite och vänta på att tåget ska komma fram till Katrineholm. En vet ju aldrig med SJ ju. Bosse är med såklart, och har flirtat med konduktören som visade sig vara ännu mer crazy cat lady än vad jag är. Hon hade 4 katter hemma.
 
Jaja. Goodbye!