Börja repa

Det är måndag och jag är på tåget på väg till Katrineholm. Det har blivit dags att börja repa och som min coach har jag bästa faster Monica, som själv är skådespelerska och har pysslat med teater i alla år. Nästnästa helg, eller närmare bestämt den 6 november, ska jag spela upp mina tre monologer för familjen och några vänner. Är så himla nervös inför det. Är till och med nervös inför idag, när jag bara ska öva tillsammans med Monkan. 
 
Det känns roligt att det börjar dra ihop sig att skicka in ansökningarna och jag är så spänd att invänta alla svar. Mitt intellekt säger att jag bara är glad att jag har gjort det jag gjort och det jag gör under den här hösten. Kommer ju ha nytta av det här oavsett, och om jag ens får komma på en audition är det otroligt! 
 
Men... än så länge är jag inte så ödmjuk rent känslomässigt, utan har som mål att komma in överallt. Det måste vara målsättningen. Sikta mot stjärnorna och landa i trädtopparna eller hur en brukar säga...
 
Nu ska jag tjilla lite och vänta på att tåget ska komma fram till Katrineholm. En vet ju aldrig med SJ ju. Bosse är med såklart, och har flirtat med konduktören som visade sig vara ännu mer crazy cat lady än vad jag är. Hon hade 4 katter hemma.
 
Jaja. Goodbye!