Leksakerna utan själ

Jag kan ägna timmar åt att se på intervjuer med mina favoritskådisar för att försöka förstå vem som ligger bakom alla fantastiska karaktärer som dom kan spela. Jag gillar att tänka mig in i hur jag skulle tolka en roll och jämföra det med hur rollen tolkats av själva skådespelaren. 
 
Att få sätta mig in i någon annans situation, eller leka med karaktärer och bygga upp fantasipersoner är något jag gjort hela mitt liv. När jag var liten och lekte med mina Barbiedockor så hette ju dom samma namn från dag ett tills att jag packade ner alla dockorna i en låda och slutade leka med Barbie. Ulla var mamma till Micke och Micke var ihop med Sabina men var egentligen kär i hästtjejen Ann-Marie. Jag kunde inte alls förstå hur många av mina vänner inte hade namn på sina dockor eller nallar och sa när vi skulle leka med dom att "du får bestämma vad hen ska heta(ja, nu sa ju ingen hen eftersom jag är född på 90-talet)" och jag bara tittade på leksaken och kände sån tomhet för den lilla saken helt utan själ; förakt för min vän som inte låtit leksaken få komma till liv med en personlighet eller ens ett namn!?
 
Och så höll jag på. (Mycket möjligt att det är en av alla anledningar till att min enda vän när jag var 11 år hette Ärlig och var en pratande nalle. Rösten till Ärlig var min pappas och jag har kvar Ärligs inramade födelsebevis.............)
 
När jag blev lite äldre skrev jag böcker om familjen Svale där jag hittade på namn och personligheter som följde med i flera år. Ju mer jag åldrades desto mer åldrades även karaktärerna i familjen Svale. Lillebror Johannis, mellansyrran Fridoli och tuffa storasystern Inka som hade rött hår och piercings i tonåren men sen växte upp och permanentade sig.........
 
Idag när jag letar information om hur jag ska lyckas göra en bra audition hamnar jag lätt på videos där redan kända skådespelare berättar om sina tips och trix för att lyckas i film och teaterbranschen. Det känns lättare att ta till sig än att lyssna på när Amy Jo Berman på sin 45:e youtube-video berättar att det är viktigt att vara sig själv och våga ta plats, typ. 
 
Det här kommer bli en sån sjuk utmaning alltså. Nu ska jag äta.