Så himla svårt

Okej, så det här med dipparna i en sån här process kan väl vara ganska viktiga att påminna om. 
 
Jag känner mig - till och från - som ett dumt pucko som inte kan någonting om det jag nu ger mig in i. Och det är ju till viss del sant; inte att jag är ett pucko, men att jag är naiv och nybörjare. En nybörjare som tänker söka till proffsskolor. 
 
Ja, jag hör hur dumt det låter. Men jag har aldrig varit mycket för att vänta och vrida och vända. Om jag vill göra något, så vill jag göra det nu. Helst nyss. Och jag är trött på att sitta å tänka att "det där borde jag gjort för länge sen" och "det kommer aldrig att gå". 
 
Jag vet ingenting om vart det här kommer sluta. Jag kanske inte ens vill hålla på med det här om tre månader, men just nu vill jag ägna varenda vaken minut åt att försöka bli den bästa skådespelare jag kan lyckas bli på dehär tre månaderna. Eller ja, två månaderna...
 
Det är grymt svårt att leta monologer. Jag kan bara jämföra med hur jag tidigare gått tillväga för att välja en låt jag tycker om och sen tagit vidare för att framföra. Själva musiklyssnandet har alltid kommit naturligt, och om jag hört en sång jag tilltalats av så har jag automatiskt börjat tolka den på mitt sätt. På så sätt har jag ju alltid haft som ett lager med låtar jag bara kan leverera utan särskilt mycket förberedelse. 
 
Riktigt så har det ju aldrig varit för mig med skådespeleri, och framförallt inte med monologer. En skolad skådis kanske sitter och tittar på scener och precis som jag gör med musik - tolkar rakt av och börjar öva direkt? Vad vet jag. Men så har jag inte gjort och därför tror jag att utmaningen att hitta monologer som ska tilltala mig och väcka känslor i mig är svårare än att hitta en låt jag gillar och vill tolka. 
 
Hur som helst. Nu babblar jag. Men jag måste skriva här, så att jag behåller vettet något sånär och minns vart mitt fokus egentligen ligger. Det här ska ju få vara en rolig och kreativ process, inte något som blir förstört av min prestationsångest och press. 
 
Mitt fokus är att bara klara av det här ju. Så bra jag bara kan. Att våga göra det här. Jag är ju livrädd; inte bara för att misslyckas och bli helt nedslagen utan också för vad andra ska tycka. Jag har inte vågat dela den här bloggen än, på Facebook eller så, för att berätta att jag skriver här igen. Det kanske är nästa steg, för att göra det här ännu mer verkligt. 
 
Vi får se. Att välja monologer är hur som helst fortfarande mitt mission. Jag har väl kommit såpass långt att jag valt att fokusera på Shakespeare. Många skolor efterfrågar just Shakespeare och jag tänker att det då är praktiskt att välja just Shakespeare. Julia, Ophelia eller kanske någon helt annan. Det är svårt att tolka språket i många texter eftersom engelskan är så gammal, men genom att titta på många olika varianter av samma monologer tycker jag att jag får ett bredare perspektiv på hur jag kan tolka olika scener, åtminstone. 
 
Förstår om jag nu bara pratar nonsens för många, men jag försöker bara få klarhet i mitt eget huvud. 
 
All hjälp mottages med kärlek och värme. Haha. 
Nu måste jag nog sova. 
 
Imorgon ska jag BARA leta, söka, lyssna och läsa. Och sen välja monologer. Hua.